Novembersol går tunn men stark
över en likgiltig himmel
nu faller sidensvansarna ur rönnen
som övermogna frukter,
nu blöder hennes bröstkorg
röd som sav
snart lyfter vintersvalor, sotrök
från en brand vi aldrig förmått tämja
vi odlar snökonvalj och dunkla sagor
väntar storögda och klara
att vind skall svepa undan våra fötter
och vi lyfter, osårbara