vad finns vi för vad lever vi för varför älskar vi när vi förtärs av hatet
av det vi en gång älskade starkt men som aldrig kommer åter igen

jag förtränger mitt hjärta så hårt så hårt för att inte förlora det underbart
vackra som finns där i och håller mej varm och levande den kärlek som fyllde

hela min värld en gång och lyste upp min väg är nu inte större en så det ryms i
en liten vrå i mitt hjärta men fort farande fortfarande ger dom minerna mej

tårar värme frustration smärta saknad dom minerna får mej att känna starkt
att jag fortfarande lever och efter min väg har jag uppmärksamt att det är dom

bästa som går vidare först vi andra får stanna kvar och lida därför håller jag mej
nära mina ovänner för när alla vackra är borta så finns där bara mina ovänner

kvar vid min sida efter vägen men i mellan åt så är dom trevliga dom med lite i bland bäst att leva le och skratta lite innan dom med försvinner för det blir svårt i

min ensamhet tror jag livets ironi i början av livet vet man nu ingenting ha ha ha !