i bland när man kämpar för sin egen skuld och överlevnad
så känns det som man gör något fel i andras ögon först blir
jag lite brydd men sedan tänker jag vem fan bryr sej det är mitt
liv ett ingen annans bara mitt stig åt sidan och sluta häda min väg
ni skymmer min sikt och bland minna vänner vill jag inte se erat
förtryck och hån med hand flatorna smekande mot varandra lede
med ett stort hopp om att försvåra min väg varför dessa handlingar
begås förstår jag ej men denna avundsjuka är mitt bästa beröm
tack alla olyckliga åt min väg i lyckan jag hoppas ni finner den och
vandrar hem till er skälva igen för även i mörkret ser ni bleka ut
era stackare vandra mot ljuset det gör allt som lever