Man kan säkert mäta både höjden och djupet i tomheten efter ett farväl
och man går nog med rakare rygg i drömmar.
Har mer civilkurage där.
Kanske till och med är en gnutta lyckligare.

---

Jag drömmer inte om dörrar som smäller. Om trycket från fingrarna runt handleder. Om de gnagande och de hackande orden, de jävla gnagande orden som gnager och de jävla hackande orden som hackar. Jag drömmer inte.

Men varje morgon önskar jag
att jag ska vakna och jag ska vara en bondhåla som du aldrig varit i.

Sen går jag ut och ler. Ler mot grannar. Ler mot hundar. Ler mot skyltdockor.
Ler tills jag får en varm känsla i magen.


men okey, jag erkänner, lite skäms jag ändå för att jag inte mördade dig på ett mer genomtänkt sätt.