Enfaldige september
väcker oss
med digitala siffror,
nyhetsinslag,
krig och misär.

Rutiner och krav
sliter isär
symbiosen,
vår gemensamma andning,
hjärtans slag.

Ensam kvar
med gatan som svek
och träden som visste
innan jag,
ett rum som ekar.

Blöta skor
styr mot koloss i betong,
vita rockar,
doft av eter.
Dörren är stängd.