Hösten lugna andetag

Jag känner min hudlöshet

känner samhörighet med träden

som fällt sina löv

som jag fäller  tårar

marken där vi står

är mättat av sommarminnen

sorglösa soliga dagar då livet 

var ohotat 

inga mörka skuggor

dansade runt oss