Orden är tomma
förintade i mörkret
bläckets svärta syns inte
i grottans mörker och
bröstkorgens muskulatur
drar ihop sig hjärtat
slår hårt i bankande
rytm

Orden finns inte
i ångesthavets smärta
ekar sig bort i grottans
ihålighet försvinner i
svärtan magklumpen
hårdnar drar ihop sig
myror i synapsernas
möte

Orden försvinner i
ledsamhetens tårar
frustrationens skriande
ilska tappar betydelse
hotet i sin ordlösa
glans blir likväl sant
i grottmynningens
ljus

Ord är utan mening
hotet utplånat
i sanningsljus