Jag går längs med floden
och undrar hur långt bort den kan ta mig

Jag går under träden och önskar bli en av dem
sträcka mig mot himlen i en långsam, segt graciös rörelse
utan slut
Alltid vara både

sol

och

skugga

alltid vara längtan och vila


Jag går under parklampornas sken och önskar de var alviska lyktor. Önskar jag stannat i sagan jag så ofta besökte som barn.



En fiols stämma som sakta ebbar ut


En hästdroska över hårda gator och kala, vita gränder


En månes vandring mot evig natt.