Fotbollsplanen är en kritvit ö
täckt av snö precis lagom våt av tö
och jag lejer tjejer
ut för att dela ut spö,
nu ska dom få se på grejer!
För nu lämnar vi vårt fack -
jag vrålar “ATTACK!”

-smack-

en första snöboll käpprätt åt mitt håll,
det står ett noll
men jag kallar på mina musketörer,
nu blir vi krigsmarodörer!
Jag vänder mig om och ser

DESERTÖRER!

Jag står en mot alla,
låter mitt stridsrop skalla
men hela skolgården ser mig falla,
jag känner smaken av galla

och svek.

Ingen lyssnade när jag skrek
och själv är jag för vek för snöbollslek
jag är bara en flicka.

Jag kravlar in i ett busknår för att slicka
mina sår
jag är nio år och ser mina musketörer sticka,
känner hoppet spricka
när jag förstår att det som gäller

är antingen eller.

Ingen av mina systrar lystrar
när jag vill bryta mig fri
från den kategori vi är placerade i.
För det här som vi byggt är ju trevligt och tryggt -

en flykt är bara för nån som inte är omtyckt.

Klart att jag har som mål att sticka hål
på vår prydliga bubbla -
jag i min overall
och mina dubbla
lager kläder.
Klädd efter väder,
tyg på tyg på vadd på läder.

Jag ligger där bland snö och rötter
och ser på flickornas fötter
så tunna i sina tunna skor,
så hårda med sitt stelfrusna snor

för du kan inte vara cool utan att du fryser.

Dom ser på mig och fnyser genom näsor som lyser
Rudolf-röda,
ler med läppar, blå och spröda
och jag känner kinderna glöda

för allt jag vill är att höra till.

Försöker tänka bort svedan medan
blickarna bränner
från alla jag vill ska vilja vara mina vänner.
Men jag känner inte till vad dom erkänner

som acceptabelt.

Vandrar på ett minfält
i en balansakt
mellan förakt och förakt.

Någon har sagt
att jag kan undvika slakt om jag går i rakryggad prakt
som en drottning i min bävernylon
och inte som ett fån i depån
till en helt annan sfär,

fylld av ouppfyllt begär efter allt jag inte är.

Vem vet -
jag kanske klär i integritet,
kan göra karriär som snöbollsmilitär

Men, det får bli sen för hur jag än
vänder och vrider är det jag som lider
nederlag i alla skolans strider
kan inte anföra slag -
är för svag för grabbiga tag,
har för ömtålig hud
och Gud vet att jag är en misslyckad brud

och den här världen är binär
mellanvägen är bara en sägen,
ingen trägen vinner -
jag bara påminner
att när snön försvinner

blir den till lera

med flera chanser att massakrera,
och för mig att trampa snett.
Men jag har också sett
vad som händer
för dom som inte vänder i främmande länder
trots att dom inte klätt sig rätt
så även om jag är på reträtt
när dom skövlar
så har jag i alla fall vett

nog att ta på mig stövlar -

värmer mig väl, värmer min själ
med klädseln som är min akilleshäl
men fatta vad jag kommer skratta

när det är dom som fryser ihjäl.