Jag vågar knappt gå in,
de är så naket i hans rum

I en strid ström rör sig smärtan
medan han dricker sin vodka
Spriten droppar från den slappa sidan
av hans mun

Femte året han har det så här

Jag kan knappt räkna alla nej
han har givit mig

Som vore vi skräp,
smulor av bröd,
ruskar han av sig,
borstar han bort
orden och mig

En pöl av vodka vid hans rullstol
och rester av mat
Med sin friska arm fyller han på sitt glas

Jag står här med orden
som inte betyder
Inte ens de stora räcker till

Han tecknar med armen
"gå ut ur mitt rum,
låt mig vara ifred."
Sedan tar han en klunk till

och jag går ut ur hans rum