Ja Milda var det ja!
Denna katt växte och närde sig
sedmera till en fullvuxen katt med
alla de attraktiva behag en misse
av värld kan begåvas med.

Det mest utmärkande draget i
hennes natur var utstrålningen
av harmoni, som gjorde en
fullständigt betagen.
Ofta iklädde hon sig en elegant
pose,´med svansen sirligt, och
smakfullt slingrad utmed kroppen,
sittande likt en Buddha, med ögon
halvslutna... som om hon
stimulerade alla sina chakran
med ett kurrande i trance.
Ibland tycktes hon sväva i
tyngdlöshet.

Med viss avundsjuka betraktade
jag dessa mysteriösa tillstånd
av harmoni,som smittsamt
skapade ngn form av
lyckorus i omgivningen.
Det är kanske inte så konstigt
att man i det forna Egypten
betraktade katter som heliga djur.

När Milda så småningom gjort
traktens mer alerta charmörer
av den manliga arten uppmärk-
samma, blev hennes oskuld snart
ett minne blott.
Kattkullarna blev många!

Vid ett tillfälle en varm sommar-
dag, hördes ett jämrans jamande
... ja det var faktiskt inte i kattens
månad Mars.
Jag undrade förskräckt om ngn
fara var å färde... så jag sprang
till närmaste fönster.... mot
jameriet...och!!!!!
Vad får jag se ?

Jo, i gårdsgruset ligger min
katt Milda utsträckt, kråmande,
och rullande i damm. Runt
omkring henne står 4:a för
tillfället väl rustade hankatter,
blängande än åt konkurrenterna,
än åt det villigt åtrådda bytet.
AJ,AJ en så´n liten fjompa!!
Jag åsåg denna kärlekslusta
med ett leende.

Detta maktspel avbröts ganska
snart, när grannen kom ut med
sin stora schäfer.
Ovilligt smög sig friarna bort.
Men visst, ofta lyckades de
i sitt uppsåt.

Många var kullar hon berikade
mitt liv med. En gång nedkom
hon med 5 st duniga, gula ull-
bollar. De for runt och rev ned
blomkrukor, hängde i gardiner
och somnade på och i de mest
underliga ställningar och
ställen.
Vid ett tillfälle när jag var på
väg ut, stod en av dem på
trappen. Genast förde jag in
den. Märkligt... hur tog den
sig ut?

Men, men efter en liten
stund blev jag smått konfun-
derad. Det var ngt som inte
stämde!
Visst var dom fler!
Jag satte mig förvånad och
räknade, 1..2..3..4..5..6????
Va nu!
En nykomling nummer 6
hade nästlat sig in i kullen.

Jag vred i förtvivlan mina
händer... de ä inte sant!!!
Vem av dem är du??
Jag sorterade, bytte, vred,
vände och försökte minnas
alla särmärken på var och en
av dem. Slutligen efter kval-
fulla försök tyckte jag mig
funnit den rätta.
Ut med dig... försvinn...
kom inte tillbaka. Än idag
undrar jag, om det var den
rätta katten.

Nästa berättelse handlar
mest om Fettisov som
slutade sina dagar på
en alkolistanstalt...vi
höres!!!




Gurra