Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dräp mig!

Å vart är du när jag behöver dig?
Vart är du när jag vill slinta mina handleder?
Vart är du när du ska torka bort mina tårar? Slicka upp varenda droppe.
Varför älskar du inte mig? Varför älskar du inte mig som jag älskar dig?
Varför kan du inte älska mig? Varför går du oberörd genom stadens gator när jag kan vara några meter bort?
Varför knullar du andra flicksatar?
De blir ju som jag då…Gråtandes, ensamma, lämnade, andlösa.
Med spruckna läppar, darrande händer och skändade kroppar.
De blir ju som jag, hopplösa, bortom räddning, hatade, oförstådda.
Varför förtrollar du dem?
De blir ju som jag då, självmordsbenägna, sorgsna och isolerade.
Din magi är till för mig.

Du lever i mitt liv, men inte jag i ditt. Vet du vem jag är?
Minns du mitt hjärta?
Det du krossade när du valde att tro på röster och lögner.

Du lever i min kropp, i kväljningar, kvävningar, andningen, i saliven.
Du lever i mig och jag tror att du vill ut. Jag tror att du försöker ta dig ut.
Jag låste in dig för länge sen och nu vill du ut, det förgör mig.

Du är min största rädsla, min högsta önskan,
min inbillning och mitt enda hinder.
Jag vill inte skaka galler nå mer, dräp mig.




Fri vers av La Luna
Läst 389 gånger
Publicerad 2004-09-02 23:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

La Luna