I torsdags ringde telefonen hemma hos mig...
Det var församlingsvärdinnan som ringde och
undrade om jag kom till församlingshemmet,
kören Tonica skulle avsluta sin säsong med
att sjunga julsånger och julvisor... Javisst,
sa jag, jag kommer...

Jag har just hittat ett par jeans som är minst
förstora... Och hängslen har jag hittat, röda,
de kan jag ju ta, för hängslen är ju ett måste
annars ramlar ju byxorna av mig, jag har väl
gått ner 10-15 kg... Denna gången är det ju inte
jag som skall synas eller höras så jag kan ju sitta
i ett hörn så ingen ser mig i min tokroliga klädsel...

Jag hann precis innanför dörren, då kom körledaren
emot mig tog mig i handen ställde mig som sig själv
framför kören och sa. -Detta är Ewa-Britt Nilson
som skriver texter och melodier till vårt cittra-
gäng... Nu är hon tillbaka igen!

Hon har gått igenom en stor operation minskat
mycket i vikt... Inga av hennes kläder passar
henne längre... Så för att inte byxorna skall ramla
av henne måste hon ha hängslen. Visst var det fint
att hon hade ett par som passade bra just idag: Röda!

Skrattsalvorna bröt ut! Och applåder!
Och körledaren fortsatte nu skall församlingsvärdinnan
läsa upp en juldikt Ewa-Britt har skrivit... Det gjordes!

Jag kände mig hela tiden som: En clown!

Då dök en annan person upp bredvid mig och sa:
-Häftigaste klädseln hon sett här på länge, svart tröja,
jeans, röda hängslen så granna och boxarkängor!

Då försvann clowneffekten i mig på direkten!