Jag tänker på det förgångna, men
varför just nu strax före jul?
Det föll mig in
alla vackra minnen med er,
pappa, mamma,
mina två bröder
och du min kära,
min dotter, min son
mina faddrar…….
lärofäder………
några få vänner.

Låt mig
läppja på alla lyckliga stunder
igen i efterskott.
Några enstaka minnen
har samlat damm i års snålblåst,
skurit mig i hjärtat,
faller i dag i glömska.

Det finns ej mera många ting
som binder mig ,
min stackars sjuka livskamrat,
min trogna hund,
min pålitliga, nödvändiga Octavia,
en vän………

Ofta men just nu tänker jag på dig
kära,
kära vän,
den enda kära vän
ni som varit med mig i mitt liv.
Tänker även på er som
har gått bort evigt.
Har varit privilegierad
att ert liv en gång snuddade
vid mitt levnadslopp.

I dag längtar jag er.
Jag ville få vara nära dig,
nära er.
Denna, min innerliga önskan
går i uppfyllelse bara i minnen,
det stramar i halsen på mig,
det är ej fjärran
att tårar börjar välla
ur mina ögons brunnar!
Mina tårar får komma,
mina tårar berättar om
mitt hjärtats sanningar.
Den gamles vän, ensamhet,
bekantade jag inte med.
Jag var dum i mitten av hålligång
under mitt livs sorglösa år.
Kunde inte ana att bli bland de sista
som fortsätter ännu här!

I detta nu kunde jag önska att
bli uppfylld av värme och
glömma mitt hjärta, som
ofta tycks tungt att bära.

Jag ville berätta er hur mycket
jag älskar er och du, min kärlek,
hur härliga stunder har jag fått
segla för förliga vindar
i livets stormar.
Jultiden kommer vi lätt
att tänka på hur underbart
livet och vår närhet med varandra
kunde vara.

God Jul önskar jag
alla mina skrivarvänner
här och där!

© Heikki Hellman 2014-12-21