Ett år igen
snart förbi, upplevt,
blida höstvindar
smeker
en ensam fundersam.
Jag iakttar min själs träd
avklätt
asp vilar, darrar ej,
borta är strängar,
bara granars sus,
morgonsol slösar guld!

Svart mylla,
gul stubb,
döda, livlösa blad
doftar ett förgånget liv
bara vass bugar ännu, gungar.
Höstens värld
vacker, ler, smeker
ärenden tycks vara färdiga!
Höstens kyss
jag tolkar dess budskap, min själ.

Fred
sinnets frihet, min själ
utrymmen till drömmar!
Jag återvänder gärna
till källa eller strand,
möter moln,
återspeglas i ytan,
kommer, går
vita, gråa, mörka
avtecknar sig mot skyar,
moln kommer, moln går
liksom våra liv!

© Heikki Hellman 2017-09-30