Svart lyrik är världen full av
Allt finns att förändra, hoppet består
En omfamning som kunde förändra allt, eller att
vända blicken från de som anklagar, ingenting är
avstötande. Att skrika gällt
eller viska mjukt...

*
I mina ögon ser du de mörka molnen
Över drömmens berg
Något verkligare än verklighet


Någonstans mellan uppgång och nedgång
Finns en kort dag

Ljuset bryter fram
Och försvinner lika fort

Du står stammande kvar
I något som påminner om bävan
Utan språk och minne

*
Tungt leder stegen bort
Från varandra
Det är tomt omkring dig
Du kan inte förklara
Dessa gåtfulla bländvita kuster
Som är ensamhet

Vill du vinna din framtid
Måste du sjunka i det som är före
Detta är sanningen
Att jag inte kan se
Att jag inte kan uppvisa att jag är hemma
Igen och igen

Poesin är ren
Livet smutsigt

Låt blod stänka
Och smärtan skrika
Att hämta ett andetag
är omöjligt

Någon skrattar
En annan kvävs
*
Att fråga eller inte fråga
We do not know, We will not know
tjugosex försök föregick den nuvarande genesis
av vilka alla var dömda att misslyckas.
Historien är brännmärkt med den fundamentala
osäkerhetens tecken

allt saknas
Inget behövs

vilddjuret kastas åter åt människorna
även här blir stigarna upplysta

du är ej fjärrstyrd
men ett hjul som går

hjärtat finns vid en fingertoppslängd ..så nära.. inte längre. .
Ett papperstunt skikt
mellan katastroferna

*

ett tungt fallande snö
över ett stilla hav
-En sådan tystnad!

*

Ignoramus , Ignorabimus
kvantitativa uttryck för ireversibel process
det skrivna ordet är oåterkalleligt

*
När du möter sanningen
flå den