männen i grängesberg
bryter
järnmalm och
röken
från vägen och
gruvorna
når in i hjärtat och
vemodet känns in
på bara benen

när
pianoklangen och
längtan
efter hans hjärta
ljuder både (inuti) och (utanpå)
vad gör
männen i grängesberg då
åt hjärtesorg
åt vemodet/kylan/mörkret
och hur bryter man malm
ur en kropp
som satts i dvala redan
för så länge sen

du skickade melodier
han gör toner av vårt liv
du försökte bli
vad han så
självklart
är
men rädslan att allt ska
snurra allt för fort och
rädslan
att inte hinna kyssa andras läppar
medan du
så, klåfingrad,
tvistar din personlighet och (den nya)
vill jag inte lära känna

och bakvägen genom stan
genom rökig gränd
bland männen i grängesberg
och där och då är jag så säker
på att jag vill bryta
dina oljudsstormar och släppa in
han som spelar symfonier
i mitt kropp
och allt, allt,
går efter schemat
allt går alltid efter schemat i grängesberg