Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
känslan ut av att möta någon son saknar det jag känner


ögonbliket från mörkret när jag såg ditt ljus

i från min väg i mörkret har jag lidit ensamhetens omöjliga
att beskriva i en desorienterad värld utan början eller slut

livets början och slutets destination är det enda som står på
min kompass vägen där i mellan är livets karta den jag får

tyda min egen väg efter det var aldrig min styrka för jag är
en vilsen själ förlorad i en värld som jag inte förstår längre

min chock blev stor av explosionen och ljuset när jag såg dej
kontrasten var otrolig från mitt mörker till ditt ljus min värld

har fått en sol för du lyser upp den vage blick du ger mej fyller
mej med varma känslor som sacka vaknar i från den långa ide

värmen sprider sej sakta i hela min kropp jag känner mej
levande av din närhet jag har börjat att känna aromer och

dofter från blommor buskar träd nyklippt gräs jag har börjat
känna igen och se i färger jag har inte längre en uppfattning

om något som jag inte har smakat eller mött för med dej är det
en upptäcks resa och ett otroligt nytt äventyr det är som att

förlösas vuxen kontrasten från mörker är så stark men det
starkaste av allt var när du kröp in i min famn med tårar i

dina ögon och håller om mej hårt och säger snälla lämna mej
aldrig jag släpper aldrig taget om dej jag stelna till för hon satt

orden på min rädsla jag svara det kommer aldrig att hända
och kramar om henne lika hårt vi står nu där båda och gråter

av lyckan att funnit varandra ett livs sökande är över vi har
varandra för första gången i mitt liv är jag rik jag har kärlek


och även om man inte har varandra eller det har spruckit med
en eller flera så är den här känslan så viktig att bära eller ge
den har en stor betydelse för hela ens liv vad som finns där ute
vad det är värt man ska inte bära minnet av när man skildes i
sorg man ska bära minnet av när man älskade varandra för om
man fastnar i gammalt trams och blir bitter så väljer man fel
känsla att leva med allt elände om det fanns stärker bara
känslan att man inte var för varandra då får man söka en ny
själ i en annan källa att släcka livets törst med i livets öken är
kärlek en brist vara och något man måste ha för att överleva
kram var rädda om varandra






Fri vers av den nakna poeten
Läst 310 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-01-17 18:59



Bookmark and Share


    Erika H
Ja, lämna det tråkiga bakom. Vänd blad och ta fram det vackra att minnas och vårda. För livet är tillräckligt hårt som det är. Varför ska minnena vara kalla också?

Dina tankar är sköna att följa och du har så mycket fint att säga.

Tack för din text.
2015-01-19
  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten