Han försökte skära loss
sin oro

Där han stod bakom mässen
och lagade Besättningens mat

Stormar ven, matbestick for ut och in
Oväder rasade
blandat med Solgass och stiltje

Kontinenter. Oceaner. Hamnar drog förbi

Dagar och nätter kom och gick
Men ingen lugn från oro han fick

Efter över trettio år till sjöss
somnade han in

På Landbacken
i en sjukhussal

Bredvid en Parkdamm
med kvackande änder

Ovanför Taken svävade
skriande Måsar

Hans sista tanke seglade
iväg med dem

En solig Sommardag

oroligt sökte den efter
en liten ut-väg
att komma loss-förstås.


Fann en evighet.

Enighet och Frid

Upplöstes med svävande
vingar

. .. inuti stora Moln

. .. utan att behöva
några svar däruti.