människan endast
bär medvetandet om alla sina åldrar inom sig

kärringen kryper in i tvååringens kropp
gör stora ögon
fingrar tankfullt på DNA-spiralen
som vore den en sprattelgubbe 

så utlämnad är den unga människan åt sin ålderdom
sina nederlag och sin död
bländad på en scen
där hennes framtida jag sitter med alla trumf på hand
och förbannar ungdomens misstag

endast människan är dömd att veta allt
men att förstå ingenting
och bära alla sina åldrar till upplösning
pådriven av samma drifter som styr allt liv

vilket fiasko hon är - människan
- så underbar hon är