Ingen har verkligen nån att prata med
Jag har bara det som vilar mellan himmel och hav
Omdömeslöst kramar jag fortfarande mina glas
Har inga Sobril men en massa felaktiga tankar kvar

Hur galen och psykotisk jag än är...
Hon gör skillnad när hon sjunger för stormar som jag
Hon är för helvete det enda som hjälper när jag skiten känns så här!

Kan man verkligen dö?
Är jag verkligen dödlig?
Det går inte att prova
För ingen sover här...