Bergets farmor har somnat in

Det snövita håret ligger över marken

En envis edelweiss,

som många gick förbi

En gråfårad kantig gestalt

Bergets farmor hade två stolta söner

lika henne själv

Formade av hårda vindar

Ensamma stod de

vid bergets sida

Ensamma har de

burit sina klippor

Först vid ålderns höst

tog Farmor på sig

sin röda klänning

En självständig protest 

En kvinnas livslåga

Ditt barnbarn är jag

Med navelsträngen i bergen fäst

Vår längtan blå som gentianans

Du vet att jag är här

så

Vila nu, Farmor.

Bergen vakar