Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ljusglimtar ur det dunklaste mörker

Och precis när jag börjar se ljusglimtar ur det dunklaste mörker
När månen nästan letar sig igenom min nedrullade gardin
När jag nästan kan smaka livets sötma
När jag äntligen låter mitt hjärta att börja känna lite
Och när jag precis har vågat min själ till att drömma igen
Då är det som om någon rycker allt detta ur min famn
Trampar på det
Spottar på det
Och vänder sig om och hånskrattar:
"Ha, och för en sekund där trodde du verkligen att du skulle få känna lycka, jävla idiot. "




Fri vers av josefines
Läst 332 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2015-03-03 19:07



Bookmark and Share


  Henry Ahonen
Den ständigt närvarande skuggsidan som ofta ligger i det fördolda dyker ibland upp och gör sig påmind.. :-)
2015-12-09

    ej medlem längre
*applåderar*
2015-07-13

  Lena Själsöga Keijser
starkt
inkännande
djupberörande verklighet
2015-05-22

  M M Mannheim VIP
Rapp och korthuggen poesi. Läs kommentaren som en komplimang.
2015-05-21

  Bo Himmelsbåge
Tråkigt att du upplever det så...
för visst är du värd all kärlek o lycka...
som alla människor...
2015-03-08
  > Nästa text
< Föregående

josefines