... tenderar samlas
till veckor
som blir till
månader och år ...

... innan insikten
infinner sig
med avseende på
att det man skjuter upp
till morgondagen
som man kunde 
ha gjort idag
imorgon visar sig
ej heller kom att bli gjort igår ...

Lovvärt i sig
men i sak
stör det sinnesfriden
när det kommer till
allt det där
som berör och handlar om
att göra någonting åt ...

... all den längtan och saknad
som i smärtsam förening
utgör det stoff som i kontext
obevekligt utvecklar känslan
av hur mycket
du som är för mig ämnad
egentligen fattas mig ...

Söker finna tröst
i tanken
som får hoppet 
att finna näring nog
till att överleva 
den revolverande försening
kring
i att imorgon 
kanske blir den dag
då jag äntligen får
avnjuta den förening
som jag hoppats på med dig
så många gånger över tiden
skulle ha förverkligats
redan igår ...

Ser det lite som
att det är
som när det blir höst
väntar vintern obevekligt
strax därpå
oundvikligt  för att genomlevas
innan det åter blir vår ...

... nu som då ...

Men tiden går ...

... och om du väntar för länge
så kanske jag ej längre är kvar
den dag då du väl
står utanför min dörr
och hoppas på min längtan
när du knackar på ...