Smaken utav fimpar, och skabbiga kukar
ett jävla hån bara fina flickor
får skrattar åt

Hon visste inte längre, vad som var fram
och vad som var, piskrappens hårda bakgata

Tåren som föll, slogs blodig
och BHband sprack i gryningen

Binder klackar under knäna
och kryper motvilligt på alla fyra


drar så, handens baksida – över det röda
en sargad linje, mellan himmel och skärseldens efterlängtade anlete
Ansiktet som stirrar tillbaka, hänger i en snara
av bortglömt guld
och de där skogarna – bara änglar viskar om

Särar hårt, särar villigt
med neon över bröstkorgen, står det skrivet

Jag vill bara, bli älskad
för den jag är

inte den du vill
att jag ska vara

älskling