Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...du skulle stannat...i min famn...när fem var noll då...


Vagga dig till ro...


Jag ville vagga dig till sömns
Stilla gunga dig till ro
I min famn
I mina armar
Jag ville stilla allt omkring
Ge dig närhet

Jag ville att du fann
Din frid
Ditt inre lugn
Där inget trängde in och störde
Ett ömsint hägn
Där allt var lugnt
Där inget ondsint
Inget elakt
Fick komma innanför

Du kom då
På min dag
Det var vår då du kom
Till mig
Och du gick igen
Och min vackra värld
Föll i bitar
Blev kall och tom
För din skull

När allt omkring dig
Hade rasat
När din värld
Var ful
Då ville jag vara där
För dig
Och vagga dig till ro
I min famn…



TT

© 2015




Fri vers av TT
Läst 361 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2015-04-10 14:26



Bookmark and Share

  Teresia Ridell
Så mycket innerlig kärlek som ryms i dina ord.
2015-04-24

  Hanna Mari Wallin
man undrar vem är denna underbara människa du skriver om.

det andas innerliga känslor, får mig att tänka på Romeo och Julia

Lycklig denna människa måste jag bara få säga.
2015-04-24

  Sommarina VIP
Så nära och fint. Kärlek.
2015-04-11

  Coldasice VIP
Så vackert!
2015-04-11

  Hanna Mari Wallin
Rös av dina ord här, du skriver med en genuin känsla som tränger igenom huden.
vackert!

Applåder!
2015-04-10

    ej medlem längre
Ljuvligt vaggande varma ord.
2015-04-10
  > Nästa text
< Föregående

TT
TT