Ena dagen skiner hennes sol
Inget kan skymma den ifrån att tränga sig fram
Inga moln i sikte, bara hennes starka solstrålar lyser
Hon skrattar, älskar det här livet hon fått tillbaka

Hon tror att ovädret äntligen är slut,
att hennes sol äntligen kan få skina utan att skymmas
Det hon inte vet, är att oväder kan vara oförutsägbara

Molnen gör sitt återinträde, ett efter ett
skymmer de hennes skinande sol, hennes glädje
Paniken gör sig påmind när en hagelskur skymmer
hennes sol för en stund
Regnet faller likt hennes tårar
Men snart ska solen ta vid igen.
Hon befinner sig i gränslandet av en utmattningsdepression