där isen är som tunnast
bor tacksamhet

i dina viskningar, mina löften
gryningen trevar sig vidare
balanserar högt ovan

och körsbärsträdets blommor
miljontals kronblad
flyr tryggheten

men dina höfter förblir intakta
besvarar min barnsliga längtan

och jag bestiger dina berg
målar med morgonstrålar och svett
din ryggtavla, vår dag

högst uppe på fjället
är luften självklar
gravstenarna, små vördnadsfulla brickor
vittnar om liv
igår, idag, imorgon

vågar jag äntligen
falla, flyga, famla,

stanna

till toner av orgel och gosskör
som genomtränger
varje hålrum, por, andetag

och allt består