Hon visste allt
där hon stod vid strandkanten
med bara fötter
som kände
de kalla stenarnas rullande
till vågornas rytm

Och hon visste allt
där hennes ögon brann
i skymningens alla färger
när hon lindade sitt hår
omkring stjärnorna
och molnens ulliga toppar

Hon visste allt,
men ingen
visste något om henne
där hon stod
under brinnande himmel
viskandes kärlek och hopp

Med livets alla spår
fårade till rynkor
så läste hon molnen
och spådde solen

Hon älskade så hårt
att bröstet sprack,
hon älskade så hårt
att luften tog slut,
hon älskade så hårt
att det svarta bleknade

Ja hon älskade
för dig, för mig och för alla
när hon sakta gled ner
i det mörka vattnet
tills endast bubblorna
kunde berätta
om hur hon viskade
för oss alla.