Jag ställer mig frågan 

- varför man skriver om det som speglar sig genom kärlek och svek? 

Medveten är man även om att sina egna små texter här har sin spegling i just de vi kallar

kärlek och svek...

Det är väl en aning normalt av oss individer att vilja skriva i våra rader om vårt innersta, känslosystem.

Vi får tillfällen att ventilera genom våra texter, för att sedan kunna gå vidare till nästa kapitel av känslor... Men...

Efter mina reflektioner om detta, kom en tanke som för mig var både intressant och givande. 

Tanken talade 

- varför hamnar olycka alltid bland känslorna som speglar sig i orden kärlek och svek?

Jag som vill leva ut varje känsla i ett behag som är tillfreds med den jag är.

Med den jag innerst inne vill vara..

Ingen av oss vill väl bära en börda av olycklig kärlek,

där sveken ständigt speglar sig tillbaka i ens egna spegelbild... 

Enligt min mening är livet för kort och med det bör vi inte längre slänga bort de med att dränka oss i sorger av kärlek om den ger oss svek.. 

Vi är trots allt värda så mycket mer..