Den som talar till mig ser jag, vill jag

falla in i

drömmar om
hur kroppens tyngd förflyktigas
hur jordelivet ömsar sitt skinn för ett annat

men jag skall vandra genom natten utan att finna
skall sova under dagen och tvivla

grönskan, fåglarna, säden och molnbärarna
är de verkliga, är du, eller är du inte, så som är också jag
i förändring, flytande, drömmande

som att bära barnet i starka band,
bita ifrån hårt, häva sig över den vassa kanten
slipa den instinktiva spetsen, smärtan
ständigt byta skepnad
aldrig låta sig återfinnas i den egna kroppens skugga
ensam sjunga
och invänta det oundvikliga, besvärjelsen

sträckan mellan två skeenden - ofullbordad
människoögat - en begränsning

din himmel ser jag
din himmel vill jag

och inget annat.