en del jag har mött efter min väg på fel sida om muren är
stora män och kvinnor , dom har allt sett allt kan allt

deras liv är så rikt på vänner och erfarenheter dom
glänser mer en riddare i sin nya rustning , men med

tidens gång märker jag att det bara är ett spel , för
dom har ingenting , dom gråter blod när jag får paket

eller vykort eller gåvor från min fästmö , det var en
gång det satt en stackare vid mat salen och grät som

sa sej säga att han hade allt därute men nu sitter han
och snyftar att han inte har någon därute och vi har

allt, varför satt han och skrävla förut då ???? nu är
han tillomed så ensam att han måste tycka synd om

sej skälv , jag tänker herre vilken ynklig människa
jag tänker på vad en vårdare sa till mej förut att en

politiker hade sagt vid något tillfälle att avundsjuka
är det bästa beröm man kan få och så kände jag väl

även om jag tyckte synd om honom , varför ljuger
man stort och faller lågt på sin egen lögn livet är ett

mysterium när dej handlar om att förstå någon som
inte är sej skälv eller förstår sej skälv det man ser får

man vill man ha något annat sök vidare men vill du
lösa problemet så är nycken att se det först