Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
tankar som passerar som jag rättfärdigar mitt öde eller situation någon form av tröst ger det när man vandrar mot sin destinaton , det spelar ingen roll hur ol9ika vi är för på andra sidan finn det samma själ


om att leva och utrycka sej vilken väg man födes till

att vara elak , är så mycket mer en att stjäla en tår , så man bör tänka
över sitt eget utryck när man blir sårad , så att det inte är ett missförstånd

när man antagligen säger något obefogat gammalt till baka , endast för
att såra till baka det man fick plus dubbelt till baka , för efter exakt den

första gången så har respekten och magin försvunnit , och det hela är
bara ett långsamt farväl , sorgset och dystert plågar man varandra

kvar , ut av minnet man en gång hade till samman , en del hittar till
baka till varandra , men det blir aldrig det samma igen , visligen är

man förlåtande men ord och handlingar menade finns för alltid kvar
i minnet och medvetenhetens där den en gång var ren och oskuld i

från sorg tårars olyckliga väg , den bränner själen som eld i själen
jag avundas och gläder mej över dom som lever älskade i lycka

kanske jag återföds och blir någon av dom när jag föds åter , finns
tur i himlen eller är olyckan mitt öde ? nåja då får jag bära den

bördan med glädje för jag är stark , dom som födes till lyckan
önskar jag inte denna väg , för dom saknar min styrka för att

gå på denna väg , det blev jag min platts på jorden , så är det




Fri vers av den nakna poeten
Läst 169 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-06-14 13:25



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

den nakna poeten
den nakna poeten