... som 
man redan
vid första mötet känner
är sådana som
kan bli verkliga vänner ...

Egentligen
är de rätt många fler
än vad vår erfarenhet
givit oss vid handen
av dem vi mött,
stött och blött 
över åren som gått ...

Men när vi själva är
sådana människor
som andra känner
redan vid första mötet
kan vara verkliga vänner ...

... blir det alltför ofta så
att människor som
vi på vägen stöter på
tenderar bli just dem
vars främsta egenskaper
är att vara specialister
vad avser att få oss att se
att de är sådana som
liksom oss själva
är generösa
och självklart ger
mer än vi tar emot ...

Och när vi inser
att de blott bara tar
allt de kan få 
men gärna också lite till
bär det oss emot
att vi ej från början såg
vilken typ av människor
de till sin natur faktist var ...

... eftersom det  i sig
får oss att känna oss som en idiot ...

Själv har jag lärt mig
av mina misstag 
om än kanske lite försent ...

... Men bättre sent än aldrig
och i mitt fall
har jag börjat lyssna till
min intuition
och vad den berättar för mig
om huruvida den jag möter på
är en sådan människa 
som jag in i mitt Universum
verkligen bjuda vill ...

Det väsentligaste för mig
är dock det faktum att
jag behållit insikten om
att det finns fler 
som finner glädje
i andras lycka och välgång
än det finns sådana som
finner glädje i andras
sorg, motgång och olycka ...

Men så ock
att skilja på
sådana som
på grund av hur de är
och vad de gör
är sådana som jag ej tycker om
och 
sådana vars personlighet
och personkemi
ej är kompatibel
med den jag är som person ...

Och att vissa människor
är sådana som
man på grund av 
rådande situation
finner ut 
att de såväl
till sin personlighet 
som
till sin karaktär
vad verkliga vänner
enligt varje tänkbar
vänskapsdefinition 
borde vara,
så också faktiskt är ...