Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ångesten, & jag

var hälsad, mig själv
snart tappar du bort dig
själv

och jag lovar att alltid
försöka rädda dig
från din egen
dimma

släpp in mig
den sista som skulle
skada dig, någonsin
är jag

för du och jag,
vi
är oss

och vi är inte dem

fly nu, lilla älva
jag vet att du är rädd
men rädda dig själv

rädda oss

ensamheten skrämmer
ej
men panikångesten
sväljer dig lätt
hel

alltid ett steg före dig
medan du flyr har jag
redan tänkt ut en plan

ligg ej på det kalla
badrumsgolvet, själv
ligg blodig i famnen
av oss själva

inuti mig växer blommor
utom mig slingrar sig
ångesten

klämd, trängd, kvävd

snart tappar jag bort
mig, själv

men jag lovar att alltid
försöka rädda mig
från min egen
dimma

igen


jag behöver ej er
(hjälp)

så hjälp inte mig
liten älva, klarar
sig
själv

”ensam är stark”

jag är inte ångest,
ångesten är inte jag

och jag räddade mig
själv
igen




Fri vers (Fri form) av fröken ingenting
Läst 529 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2015-06-17 23:02



Bookmark and Share


  Lindaa
Stark text! Vacker o hemsk, berörde verkligen! Beskriver ett verkligt helvete
2015-08-01

  Per "Läsaren" Sörqvist
skönt att få så höra

om ångest är en energibov
är rädslan en mästertjuv
2015-06-17
  > Nästa text
< Föregående

fröken ingenting
fröken ingenting