Våren kom som en berusning
och fyllde blodomloppet med energi
Dopaminfloder så häftiga att jag inte minns ditt namn
trots att din insmickrade röst ideligen skrek mitt

Du kan inte röra mig idag
än mindre beröra
Dina tafatta försök borde göra mig illamående
men du har hamnat utanför periferin

För blommorna växer ur den frostbitna marken
och sänder styrka till mitt sinne
Solstrålarna tränger så mycket djupare än din flackande blick
och ger mig tusenfalt mer

Kom inte hit och tro att jag bryr mig
Din bleka kropp ger mig inget
Jag tillfredställs av solen nu förstår du
och det är en kärlek, så mycket renare

Våren kom som en förnimmelse av ljuset som väntade
så jag öppnade dörren som du barrikaderat
och lät dig byta plats med värmen
Undrade varför jag inte gjort det tidigare

Du förångades som den isbit du var
och jag la mig på mage och studerade hur du försvann
Petade med långfingret i vattenpölen

Någonstans så hoppades jag att du kände
hur nu även jag kunde se rakt igenom dig