Mannen vaknar när kvinnan viskar att allt är redo går från bädden och öppnar dörren för natt och dofter följer rösten längs gryningsstigen mot månens stränder möter henne med mjuka händer i vattenbrynet söker henne när solen stiger från österns mörker dricker törsten ur hennes inre ur livets källa blir där nära och tänder elden som värmer lemmar andas, lyssnar på bröstets hävning i kroppens stormar läser namnet på den som finns där inunder himlen ser i ögon som speglar fågeln i morgonbrisen Mannen vaknar när kvinnan viskar att allt är redo natten viker och solen stiger ur minnets dimmor