Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Psykologen och köttbiten

Känslan av värdelöshet. Att aldrig vara bra nog. Att aldrig duga. Att aldrig älskas på det där sättet.

Jag är bra i sängen. I övriga livet är jag ingenting. Inte en tanke ägnas åt min insida, det som faktiskt är jag mer än någonting annat. Kanske på låtsas. För att göra det enklare. Kanske innan jag förbrukats. Men aldrig efter att jag sålt mig själv till bekräftelsen. Till förödmjukelsen som följer.

Djupa samtal går bra. Det är då jag är i mitt esse. Det är då jag skiner. Då får jag er att öppna er och låta mig ta del av de allra mörkaste erfarenheterna. Jag lockar mer eller mindre medvetet ur er historier ni aldrig berättat för någon annan. Minnen ni knappt vill återuppliva ens för er själva. Ni vet att min bakruta är precis lika skitig så det går bra. Det är tryggt och trevligt och det kommer alldeles naturligt när ni insett det.

Så jag får komma in. Jag får röra runt litegrann där på insidan och ge er perspektiv och en annan syn på saker. Jag får er att stå ut med er själva. Tycka om er själva, till och med. Och kanske för en kväll får jag er att tycka om mig också.

Sedan kommer morgonen. Jag står där naken och trasslig i håret med bakfylleångest och hud som osar gammalt sex. Jag vill tro att om man kisar lite med ögonen så kan det vara en ganska trevlig syn. Jag kan nästan vara vacker. Eller medelmåttig, åtminstone. Mina bröst ser ju bra ut.

Eftersom vi nu delat med oss av oss själva på mer än det ena sättet och öppnat oss för varandra så är det ganska naturligt för mig att vilja fortsätta med det. Vi är ju uppenbart intresserade. Våra ytliga skal är borta nu och våra tunga ryggsäckar som vi kämpat med genom åren står öppnade och vilandes på golvet.

Ni ser det aldrig så. Ni har ju fått vad ni kom hit för. Era mörka hemligheter är plötsligt lite ljusare. Era frustrerade kroppar mycket bättre till mods. Alkoholens magi är borta och nu finns det inget kvar av intresse för er.

Är jag inte mer än så? Jag vet inte ens själv längre.


Du säger ingenting. Du lägger tre cigg på nattduksbordet och sedan är du borta.




Fri vers av C.Wieske
Läst 300 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-07-20 14:32



Bookmark and Share


  gunnnar nylund VIP
Mycket naket och avskalat... blottlagda
känslor i förtroende... sedan kommer
vardagen och masken sätts tillbaka
över våra ansikten! Bra skildrat vetja!
2015-07-21

  Robin V
Galet bra text!
2015-07-20

  Marita Ohlquist VIP
Bra text som väcker tankar och känslor!
2015-07-20
  > Nästa text
< Föregående

C.Wieske
C.Wieske