Det ligger fem fiskpinnar i stekpannan. Små skott hörs när vattnet från dem rinner ner i flottet. Hon vänder på dem och tänker att stekpanna är allt för stor för de där fem fiskpinnarna eller om det är för få som ligger där. Fiskpinnar av det billigaste märket och känner avsky för den orangea färgen och att de doftar lätt härsken fisk.

Tar skeden smakar av moset. Pulvermos som är färglöst gegga som saknar helt smaken av potatis. Häller i lite salt till. Hoppas att det kommer att smaka bättre. Blev ingen mjölk över till moset.

Stannar upp och tittar ut igenom köksfönstret och sväljer gråten. Vet att paket fiskpinnar kommer att räcka men vet att det långt kvar av månaden och havregrynen är redan slut. Tar ett glas vatten till och hoppas att hungerkänslorna försvinner en stund, så att middagen snart är över.

Pulvermoset är något för löst märker hon när öser upp den bredvid de fem fiskpinnarna medan hon ropar glatt ”Tara, maten är klar!”

Tara kommer rusande med ett leende och säger ”fiskpinnar som är så gott mamma” men stannar upp mitt i meningen och när Tara ser att mamma har bara dukat för henne.”Du vet att jag var till det där stället idag och har redan ätit” säger mamma.

Mamma hoppas att Tara inte kommer att äta upp allt i kväll så att hon kan får resterna, för i kväll räcker det inte att mätta magen med vatten och sväljer gråten igen innan den bubblar upp för mycket och inte går av att kväva.