En skärva av en blick dröjer kvar

ett ögonblick

Kanske bara reflexerna i tågkupéns ruta

Jag ser på dig

jag ser ingenting

Utanför passerar monster och maskiner

vet inte längre vad som är vad

Jag såg dig gå över den gränsen

Där jag inte längre är välkommen

Där jag inte vill bjuda in mig själv

Nedklottrade ord av kärlek och sanning

nu suddiga och meningslösa

Papper kanske aldrig menade att sparas

Men som jag är så rädd att förlora

Jag borde aldrig fått dem

Alltid på väg långt bort från ingenstans

mot utkanten av någonstans

Mina klena steg var inte nog

Du bad mig komma nära

Jag nådde aldrig fram

Bleknande ögon en skärva av ett ögonblick

dom dröjer kvar lite till

För att sen försvinna genom en ruta i en tågkupé

Du såg mig aldrig

Jag ser dig när jag blundar