När påpekade du någonting positivt hos en annan medmänniska senast?
När frågade du någon hur den mår senast? ... med uppriktigt intresse för svaret
och för att höra om du kunde hjälpa till?
Ett litet nattligt bestyr ...
... är
att söka samla
och pussla ihop
resterna av den självkänsla
vilken under
den ljusa delen av dygnet
sönderfaller till en del
emedan andra delar av den flyr ...
Ibland lyckas jag
få ihop den
synbarligt hyfsat hel
om än det innan det gryr
är en hel del icke-synbart
som antingen ännu saknas
eller hamnat lite fel ...
Men det är väl lite så
med självkänslan
när den erorderar
och stundom faller i sär,
så som det ofta är
med pusselbitar
och annat småplock
vilka ligger i spridda högar
lite här och där ...
De som passerar förbi i allmänhet
och de som är på excursion
för att checka av läget i synnerhet,
kan inte låta bli att pilla i högarna
och så åker en och annan bit
ner i fickan innan de går ...
... speciellt bitar som
är av sådan sort
vilken de ej ens röra får ...
Med tiden
som går
då de nattliga bestyren
blir allt svårare
när det kommer till att få
till det så att självkänslan
går att pussla ihop
till någon form av helhet ...
... blir kompletteringar
med nya bitar allt nödvändigare
för att täcka upp tomrummen
efter alla bitar
vilka gått förlorade
under alla dessa år ...
Om du är indisponerad
till vissa delar eller helt
vad avser din hälsa och kondition
blir det rätt snart
en mer komplicerad situation ...
Tyvärr leder tomrummen
som uppstår i självkänslan i sig
tillsammans med
det slitsamma nattliga arbetet
med att söka pussla ihop
de de delar som slitits ned
och eller fallit sönder under dagen ...
... till att du rätt snart
noterar mer märkbart
hur din hälsa och kondition
blir allt mer indisponibel
dag för dag ...
Det ena leder ju ofta till det andra
och situationerna jag beskriver ovan
kommer förr eller senare
att bilda en relation
i form av en kombination av varandra ...
- Det är då
först då
när vi verkligen behöver varandra
eller åtminstone någon
positiv input från någon annan ...
... Men eftersom vi
lever och verkar
i en synnerligen upptagen
och stressad tid
är det få som orkar bjuta till
och bry sig en liten stund extra
för någon annan enskild individ ...
Det är en av
de grundläggande
och mest väsentliga anledningarna
till att processen med att återställa
den relativa helheten
oftast tar så förbannat lång tid ...
Och när man hamnat i det läget
då man måste pussla ihop sig själv
utan något stöd från någon annan
då börjar det rätt snart gå i ultrarapid ...