Jag tänder upp min stjärna
bara för Dig
och låter den förstås
lysa som det längsta bloss
ifrån mig...
Där uppe bara dansa på
vad tänker Du då...

Jag låter den rart blinka på
jag låter den bara till Dig vinka så
där syns den väl allra bäst
för Dig, ja där uppe i det blå.

Men jag hör precis nu
rullgardinen din fälls ner
för Ditt fönster var kväll
det var ju ett mönster som
kom till mig som en skräll!

Att inte Dig få nå
med en stjärnglimt bara så
det är så svårt för mig
att förstå
Du som i Ditt <3-a
gav mig en egen vrå...

Det hade aldrig hänt förr
att Du öppnat dess dörr
så jag tror ju nu Du
att detta bara var
ett påhittat tomt: Surr!
Eller att Du fått en stor snurr!

Så jag ber, mitt surrande surr
ge vika, sluta att
för mig mer predika!