Framtidstro kickar i magen, ramlar över skanstullsbron
pumpar i ådror i takt med musiken som aldrig tystnar
lämnar moppepojkar till sitt meningslösa meckande,
tvingar borgargrannen att se en extremist i ögonen

Framtidstro är vingar som bär en kropp som ej kan stå
flyger över skog och gröna ängar, över staden jag älskar
skyndar mot morgondagen och världen som vi ska bygga då,
vi ska bygga en värld som våra föräldrar ej kommer att förstå

Framtidstro lämnar sin säkra stockholmsbur,
bär idealism och moralism på sina axlar med säkerhet,
är det unga exemplet som de vuxna alltid hatar
vägrar lyssna, agerar när gråa kostymer bara pratar