Jag lägger inte mitt huvud på sned
och svarar "Ja, jo, fast egentligen..."
i försvar för deras sjukliga oförmåga

Jag söker mig inte fram i det febriga ljuset
från deras dysfunktionella ficklampor
Jag dricker inte deras skuldsvarta kaffe
ur servisen vi alla råkat krossa varsin mugg från
och fått skämmas, skämmas

Jag är inte en sentimental förvaltare
av ett känslomässigt arv; små träaskar
(snidade av faderlösa män) till unga flickor
Jag ringer om gamla proppskåp
och trasiga gångjärn, inte om vår relation

Jag kommer inte att köpa skjortor i 100% cotton
till dementa äldre, boende på servicehus
och visa bilder på min systers barn
- Hon kan redan läsa lite.
- Vem i helvete är du?
Jag hälsar inte på

Jag kompenserar inte för mammor som dött i cancer
och mammor som piskat med ris
och pappor som jobbat på järnväg
och pappor som jobbat med järn
Jag böjer inte mitt huvud som de gjorde
och tackar för mat och husrum

Jag tystnar inte inför deras namn