Jag bär mycket sorg i mitt hjärta
inte för min egen skull utan för andras
Jag känner sån väldig empati för alla som far illa
på ett eller annat sätt i vår värld!

Till barnet som aldrig fick se sin mor,
till den som tidigt mist sin bror eller syster,
till människor i krigets länder
till dem som hungrar varje dag efter mat o vatten
till de som utnyttjas på ett eller annat vis,
till alla de människor som är hemlösa
och till dem som inget land har.

Ja listan kan göras hur lång som helst
men inget blir bättre av det! Så låt mig få känna
det jag känner i mitt hjärta, och låt mig göra det lilla
jag kan för att underlätta för någon. Det behövs inte alltid
så mycket av det materiella, utan ett leende, en klapp på kinden
ett matpaket, skriva på en protestlista, lyssna på den som vill berätta
och gråta med den som gråter, skratta med den som skrattar.

Sitta tyst bredvid någon som uppskattar tystnaden...
eller låta någon gråta ut mot min axel,
låta någon få skrika ut sin frustration på mig, skälla på mig,
för jag vet ju i mitt innersta att det inte är mig det gäller.
Men om dessa små saker kan ge en medmänniska orken att leva tillbaks
så är det vad jag kommer att tillåta dem och göra
till den dag jag blir den som drabbas av något,
och behöver någon som bryr sig!