Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vals

Mörkaste mörka
Ängslande ångest
Stryptag om halsen
Bjöd upp mig till valsen
Skräcken i takt
Med rädslan givakt
Lockar med ro
"här kan du bo!
Du vet vad du har
Ej annat finns kvar!"

Ännu en dans
Med utsträckta handen
Knotiga händer
Darrande sänder
Ett budskap om fest
Du ensamma gäst
Ögonen blundar
För det som nu stundar
Tid, stå du still
Mörker, bli till

Råkalla kylan
Som kramar mig hårt
Frammanar minne
Gömt långt därinne
Lovar en dans
En sista chans
Dem du tilliten känner
Är ej dina vänner
Blott ensam du är
Ja, bara besvär

Det tandlösa flinet
Med löfte om mer
Hånande skratt
Hinner ifatt
Ljudlösa vindar
Flykten förhindrar
Valsen den fortgår
Var jag än står
Ångest, min vän
Ångest igen




Övriga genrer av me_we
Läst 196 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2015-08-12 22:47



Bookmark and Share


  Gunnel André VIP
Det här är poesi! "Vals" får läsaren att tänka på vacker, böljande rörelse i par, men istället kommer ensamhetens ångest som danspartner. Suveränt!
2015-08-15

  Karl-Bo Lundstedt VIP
Låter som en "klyscha", om jag säger som förut att jag känner så väl igen mig i Dina ord.. MEN, det struntar jag i.. ;)
Detta poem fastnar, biter sig fast, känner ångesten bakom orden, som Du på ett suveränt vis, lägger upp som ett erkännande, mitt i längtan, längtan att bli fri från det svåra.... Hmm? Måste Bo-märka för återkomma och läsa igen, och igen...

applåder oxå..

KB
2015-08-14
  > Nästa text
< Föregående

me_we
me_we