Ibland är tillvaron så svår

Då det inte finns väggar som håller ihop

Ej tak som skyddar

Då ensamheten är ens närmaste vän


Fotspåren är då sedan länge utlånade

Ingen riktning leder bort

Ej heller hem 

Blottad och naken strider hoppet


Hoppet står sig utan sin syster tillit

Utan beskydd fyller det allt vaccum 

Ej med krav

Med Guds livsande i stormen


Hoppet är tillitens syster och bror

Förevigt sammankopplade utan gräns

Ej alltid synlig

Som de försvunna fotspåren


Det är inte nödvändigt att känna tillit

Det är inte alltid möjligt att känna hopp

Ej heller tro

Ibland kostar det trots att det är gratis


Ibland känns tillvaron så svår

Utan väggar eller tak, naken och ensam

Då tilliten lämnat

Då tar syster hoppet kampen