Det händer att jag minns hur det var att vara barn
barnet jag
som bar i sig alla förutsättningar som skulle slå ut och blomma 
eller nesligen snöpas

Det är en tung börda för en ännu oformad människa
jag minns hur min kropp var så liten
och det sprängde av otåligt liv i den
hur jag tänjdes ut och växte för att ge rum alldeles för fort 
lilla dumma

Jag kan titta på barn och undra: vad bär den där lilla på
för framtida liv
man vet aldrig vem som ryms i ett barns gestalt
en dag