Jag dricker sött
men
gråter salt

Som litet barn visade
jag mina behov och
min frustration genom
skrik

Skriket gav mig min
överlevnad.

Allt eftersom tystnade
skriken och lades inom

Lager på lager satte sig
smärtan både fysiskt
och psykiskt.

Jag härmade och försökte
vara till lags för att upptäcka
att jag inte var sann.

Nu skrek jag högt i min
ensamhet.
Osanningar, svek och
utanförskap rann ur mitt
hjärta

Min livslögn smakade salt

Så fann jag till slut mitt
överlevnadsskrik och jag
bar och omfamnade mig
själv.....................

Många livserfarenheter
smakade sött men
det salta kom alltid
efteråt.

Lärde mig att det salta smärtar
mest i öppna sår.