Ångesten.

Jag välkomnar den som en gammal vän.
Den har funnits så länge,
hur lever man utan den?
Hur känns det att vara lycklig?

Den finns alltid runt hörnet.
Lurar, spejar, letar efter en öppning.
Väntar på att jag skall sänka mina murar.
Slår med full kraft; här är jag!

Jag önskar jag hann sakna dig lite mer.

Utan den skulle man vara fri.
Lite mindre ångest-snygg.
Åt helvete med det!
Det finns inget som heter ångest-snygg,
man kan inte ha lite graciös skön ångest.

Den är smärta
Den är hat
Den är sotade ögon för att försöka överleva
Den är sockerdämpningsförsökande
Den är rökande
Den är påklistrat leende
Den är kokande ilska

Lite mer bra dagar
det är allt jag begär.
Lite mer rock på högsta volymen
för att slippa höra.
Lite mindre prat
vi pratar alldeles för mycket.

Gud vad många det är som har glömt hur man gör.
Lyssnar.
Vi som kan
lyssnar tills öronen blöder.

Jag orkar inte lyssna mer.